Åsa Erlandson på Aftonbladets Wendela har skrivit en krönika om hur pojkars betyg inte är så viktiga när det kommer till verkliga livet.
Är verkligen betygen allt och gapet ett jätteproblem? Jag tror inte det. Tack och lov är tiden förbi när den som inte lyckades ta sin examen vid läroverket var körd. Det finns fler vägar att gå, framför allt din egen.
Ja, jag glömde. För att bli läkare/lärare/psykolog/polis etc. etc. så krävs inga betyg! Vilken tur! Då kan du komma hem till mig och min mottagning här för din nästa undersökning eller operation! Erlandson har en poäng i att det inte är kört för dig idag, hon pratar t ex om att man som flitig WoW spelare kan bli head huntad av Blizzard och få jobba för dem på det viset. Men i ärlighetens namn, hur många får den möjligheten?
Hon nämner även en av sina elever gamla gymnasieelever som hade toppbetyg i kärnämnen och bottenbetyg i resten och gick ut med ett snitt på 2,7 (gamla beygskalan) och hur denna personen numera driver ett företag inom industriell ekonomi. Men menar Erlandson verkligen på fullaste allvar att en anekdot om en (1) killes framgång ska räcka för att säga att pojkars betyg inte är något att oroa sig för?
Och självklart så kommer hon in på bolagsstyrelser:
Och i slutänden är det i alla fall inte tjejer med toppbetyg som befolkar styrelseposter, vd-stolar och regeringskansliet. Det är uppenbarligen något annat som styr.
Ja, det är något annat som styr, det är en vilja att få makt. Frans de Waal – en framstående primatolog, psykolog och etolog – förklarar i sin bok ”Vår Inre Apa” att män upplever ett extas av makt. Jag har själv inte sett någon data på detta. Men det är svårt att säga emot när jag upplever det själv. Och om det nu är så att män upplever ett extas av makt, är det då så konstigt att vi eftersträvar denna makt?
Erlandson förnekar att pojkar skulle mogna senare och jag är nästan beredd att hålla med här. Problemet är bara att hon tror att pojkar och flickor beter sig likadant rent biologiskt vid denna ålder vilket är felaktigt. Nej pojkar är spralligare och vill inte sitta lugnt och stilla och lära sig läsa. Pojkar vill springa omkring och vill vara mer aktiva! Det går fortfarande att lära pojkar, men man behöver ett annat tillvägagångssätt!
Så därför förespråkar jag könssegregerade skolor för att skolor ska kunna lägga fram en läroplan som riktar sig till pojkars intresse för verb och flickors intresse för substantiv.
Vill man veta mer om dessa biologiska könsskillnader bör man läsa Leonard Sax bok ”Why Gender Matters”. Mycket bra bok får jag säga själva!
Och för att sammanfatta: sluta ignorera och göra undanflykter för pojkars dåliga betyg!
