Arkiv för mars, 2011

Pojkars och flickors behandling i skolan

En sån helomvändning jag gör just nu. Jag hade tänkt skriva ett massivt inlägg om denna debattartikel från Torbjörn Messing från DEJA. Han går igenom varför pojkar får sämre slutbetyg än flickor och varför pojkar får bättre än flickor i många ämnen på nationella men fortfarande sämre än flickor i slutbetyg. Allting är mycket dåligt, så klart. Allting är färgat av feministisk och genusvetenskapliga färger, så klart. Men då jag skulle kolla om det fanns sanning i vissa av hans påståenden, ni vet sånt som journalister brukade göra men inte längre gör, så snubblade jag över ett mycket intressant examensarbete från Luleå Tekniska Universitet av Mikael Aaro,Ämnesområdets betydelse för flickors och pojkars talutrymme heter den. Vill ni läsa en kritik mot Torbjörn Messings artikel ska ni gå till Aktivarum där Erik skrivit kritik mot första punkten och arbetar på sin välformulerade och välgenomtänkta kritik mot de andra punkterna.

Så här skriver han i inledningen.

Utifrån mina praktikperioder har jag uppmärksammat att pedagoger tycks se pojkar som ett hot som stör ordningen och att de får mer talutrymme än vad flickor får i både klassrum och i lärande situationer. Detta tycks, enligt Einarsson (2003), bero på att pojkarna får mycket uppmärksamhet av pedagogen i både negativ och positiv bemärkelse. Detta visas främst i situationer då de stör och blir tillsagda men även genom att visa goda kunskaper och därigenom får positiv uppmärksamhet.

Vi kan egentligen sluta redan när Aaro skriver att pedagoger “ser pojkar som ett hot som stör ordningen”. Redan där har jag min grund och pojkar sin anledning till att inte vilja prestera i skolan. För socialisation går inte åt ett håll, det går åt båda hållen. Pedagogen kan lika gärna påverka pojkarna att bli stökiga eller lägga upp sin skolgång på ett sådant vis att pojkarna inte finner det tillfredsställande och varför skulle de då vilja bry sig om skolan alls vilket skapar en ond sprial.

Detta är dock endast anekdoter och kan därför inte tas som allt för seriösa utan bara peka på vart man skall rikta forskningen någonstans. Och därför fortsätter vi.

Mikael fortsätter att beskriva att han upplever en förändring på gång och att flickor tar mycket mer plats numera och tar större och större talutrymme vilket stärks av modern forskning. Detta går stick i stäv med tidigare forskning. Detta var ju även den stora kritiken mot “Tusen gånger starkare” där man målade upp klassrummet som att det var pojkarna som tog all plats.

På sid. 4 skriver Aaro följande, vilket jag finner mycket intressant.

[Einarsson (2003)] fann att kvinnliga pedagoger interagerade lika mycket med pojkar som flickor jämfört med manliga pedagoger som interagerade mer med pojkar än med flickor. Hon upptäckte även att det fanns stora skillnader på hur de olika könen bemöttes och fick utrymme i klassrummet. De skillnader som Einarsson kunde se var att flickor bemöttes på att [sic] bättre sätt medan pojkar oftast behandlades hårdare och fick mer negativ uppmärksamhet. Flickor bemöttes med större tolerans än pojkarna.

Aaro betonar att annan forskning gett annat resultat. Men denna forskningen har jag aldrig ens hört talas om. Är det konstigt att pojkar inte trivs i skolan? Pedagoger ser dem som ett hot och störande moment och de bemöts med mindre tolerans vilket troligen har en koppling till att de ses som ett hot vilket kommer av media och feminismens demonisering av pojkar och deras “anti-pluggkultur”. En självuppfyllande profetia om jag nån gång hörde en.

Samma forskare, Einarsson (2003), har även kollat på elevernas egna uppfattning av klassrummet och bemötandet mellan elev och lärare utifrån kön. Det följer samma linje. Pojkar upplever sig sämre behandlade än flickor och flickor upplever sig bättre behandlade än pojkar. Detta är knappast chockande om vi tar en titt på vårat rättssystem som ger kvinnor mildare straff än män. Flickors förklaring till varför pojkarna blev sämre behandlade var för att pojkarna betedde sig illa. Men detta kan lika gärna vara en reaktion på lärarens behandling av pojkarna än tvärtom. (Pojkar fick inte ge någon förklaring vad jag kan hitta) Aaro skriver också att annan forskning stödjer Einarssons (2003) resultat.

Aaros egen forskning.

Det ska påpekas att det var en klass som studerades över olika ämnen, men jag misstänker att detta är en ganska så generell bild då jag själv känner igen mig i mycket.

Under samhällsorienterade ämnen som hölls av en kvinnlig pedagog i 40-års åldern förekommer följande fördelning av talar utrymmet: 60% flickor och 40% pojkar. Detta berodde enligt Aaro på att flickor visade större  uppmärksamhet, något jag kan köpa och förstå. Jag delar inte statens och skolverkets bild på att man ska dela talarutrymmet med 50/50. Däremot så anser jag att man skall göra skolan så pass anpassad efter eleverna att dessa vill engagera sig vilket skapar förutsättningen för 50/50, något som skolan misslyckas med.

När det kommer till tillsägelser och uppmuntrande ord från läraren, vilket är det mest intressanta kan man läsa att uppmuntringen fördelades tvärtom, 60% pojkar och 40% tjejer. Men detta skall ställas i direkt kontrast till tillsägelser där pojkar fick över 65% och flickor under 35%.

Pojkar fick oftast tillsägelser för att de störde pedagogen vid genomgångar, kommenterade hur lektionerna skulle genomföras och pratade utan att räcka upp handen. Flickorna som fick färre tillsägelser fick oftast sina tillsägelser eftersom de pratade under pedagogens genomgång eller när någon annan elev fått ordet av pedagogen.

Detta minns jag också. Pojkar och flickor pratar rakt ut i luften vilket, än en gång inte framkommer i den nationella debatten och båda pratar under lärarens genomgång. Pojkar däremot kommenterar lärarens sätt att lära ut, något jag själv också gjort. Ett starkt minne är att min SO-lärare satt och pratade hästar med en av tjejerna i klassen under högstadietiden och då jag sa något i stil med “Hallå, jag behöver hjälp kan ni sluta prata hästar” (minns inte om jag räckt upp handen eller inte innan) så fick jag en tillsägelse. Vilket är absurdt då jag ville ha hjälp medan de bara pratade hästar. Jag misstänker, men det krävs nog mer forskning här, att liknande fall är vad Aaro menar, pojkar påpekar lärarens felsteg och blir tillsagd.

Det som var talande var att pojkar oftast fick tillsägelser som av uttryckta med hårdare ord från pedagogen än vad flickorna fick, exempelvis “visst kan ni vara tysta nu” till flickorna jämfört med “nu får det vara nog med ert pladder” till pojkarna.

Otroligt talande ja. Än en gång så känner jag igen mig i detta beteende och vilket är anledningen till att jag kallar “anti-pluggkulturen” för skolans anti-pojkkultur” som är mer korrekt.

I idrott och hälsa där två pedagoger, en manlig och en kvinnlig, håller i lektionerna så gavs pojkar 67 respektive 65% uppmärksamhet men mycket av denna var i form av tillsägelser. Vad som däremot var intressant, vilket inte heller chockade mig särskilt mycket när jag tänker efter, var fördelning av uppmuntrande ord från pedagogens håll. 70% respektive 30%, till flickors fördel. Än en gång, varför skulle pojkar vilja gå till skolan?

En pojke säger följande, väldigt talande, citat:

På idrottslektionerna år det vi killar som styr men om man tar språk eller något annat ämne typ NO så tycker jag tjejerna regerar

Och tjejerna är förtryckta hur? Jag kan inget annat än att hålla med pojken. Många vill ändra idrotten så att den inte är så fokuserande på vad pojkar är bra på utan också släpper fram flickor, man vill “bryta grabbväldet”. Men ingen pratar om att bryta flickors välde i alla andra klasser, varför inte?

När Aaro diskuterar resultaten av sin studie så finner jag några intressanta meningar. Han skriver nämligen att pojkar som inte engagerar sig under lektionstiden fick mycket uppmuntrande ord som för att få dem engagerade. När pojkar störde klassen blev både uppmuntringarna fler och tillsägelserna. Ingenstans skriver han om uppmuntring vid rätt svar från pojkar. Däremot skriver han följande.

Flickorna fick däremot mindre uppmuntran jämfört med pojkarna och de uppmuntrande ord som de fick var oftast kopplade till bra svar på frågor som de blev tilldelade.

Med andra ord, pojkar får uppmuntringar när de inte uppför sig och som, vad jag kan förstå, inte har någon koppling till faktiska frågor. Flickorna däremot får uppmuntrande ord när de faktiskt förtjänar det. Detta är väl vad vi ska sträva efter? Ge uppmuntran för det beteende vi vill uppleva, rätt/bra/kloka svar.

Detta är en minst sagt bekymrande läsning. Pojkar behandlas inte bra i dagens skola. Jag är dock intresserad av att se hur mäns respektive kvinnors tillvägagångssätt påverkar pojkars respektive flickors betyg. Någon som känner till en sådan studie och kan hänvisa till denna?

Varför inte män får hjälp

Här kommer ännu ett slappt inlägg från mig. Jag har inte tid idag att skriva ett långt och informativt inlägg. Sen är det minst sagt onödigt då någon annan redan gjort det hela så himla bra. Här kommer theHappyMisogynist som förklarar den internationella statistiken kring våld i nära relationer.

Och för er som inte förstår varför detta inte dyker upp i t ex BRÅ, polisanmälningar och liknande, titta på följande reaktioner ifrån samhället. (Jag vet att jag postad denna tidigare men den är så sjukt bra och jag skulle gärna se samma sak göras här i Sverige)

Det är ett skrämmande klipp. Mannen som blir slagen ses som skyldig och kvinnan som blir slagen är självklart ett offer. Över 160 personer går förbi och ignorerar tills en grupp kvinnor bestämmer sig för att göra något. Det är det samhälle vi fått!

Hjältarna i Japan

Jag tänker på Fukushima reaktorerna och kanske specifikt på följande inslag från MSNBC. Det är ett långt inslag men väl värt det för att förstå krisen i Japan. Men från 8.45 min så är det jag vill fokusera på.

Hur många av de 50 frivilliga som stannade kvar var män respektive kvinnor? Hur många av de pensionärer som de funderar på att ta in kommer vara män respektive kvinnor?

Jag säger inte här att kvinnor inte gör heroiska insatser någonsin, jag menar bara att det är männen som gör merparten av detta. Ska jag hyllas för det, nej. Men när man kritiserar den manliga delen av befolkningen så ska man minnas att det finns mycket som är bra med oss också.

Oavsett könsfördelning på arbetarna så känner jag mig trygg i vetskapen att det finns folk som heroiskt offrar sig för sitt land, vänner och familj!

Manifestation

Jag fick en ide i helgen. Varför inte skapa en manifestation? Man samlar en massa människor utanför riksdagen och ber riksdagsledamoterna att skriva under olika löften. Om man kör ett papper med en bunt löften så får nämligen ledamoterna chansen att säga ”jag kunde inte pga [detta] och [detta]” medan om de får chansen att skriva under 5, 6 olika papper så kan de inte skylla ifrån sig på något. Till denna manifestation bjuder man självklart in gammelmedia.

Vad säger ni? Är detta ett bra sätt att skapa uppmärksamhet kring de områden som en man är utsatt i? Vad för olika löften skulle ledamoterna bes skriva på i så fall?

Jag är anmäld för köp av sexuella tjänster

Ja, ni läser rätt. Jag anmälde dock mig själv, så här skrev jag till polisen.

Hejsan, jag har fått veta genom SvD att jag gjort mig skyldig till koppleri. Jag var inte själv medveten om det vid tidpunkten men man ska göra rätt för sig. Jag har nämligen bjudit en tjej på middag med intentionen att ha sex med henne och sedan hade jag det. Detta är alltså köp av en samtyckande kvinnas sexuella tjänster och hon är således en prostituerad. Jag lämnar här med in mig själv till er, ring mig så kan ni säga vart ni vill att jag ska lämna in mig själv och vid vilken tidpunkt.

Den artikel jag syftar på är denna här. Där står följande formulering nämligen.

Notera att den svenska sexköpslagen inte är riktad mot Lilja 4-ever-fallen där kvinnor och barn kidnappas, hålls i fångenskap, våldtas, misshandlas och tvingas att sälja sig. Mot sådana brott har vi lagar om människorov, våldtäkt, våldtäkt mot barn, misshandel, koppleri och människohandel. Istället förbjuder lagen sex mellan samtyckande vuxna, och där det ingår ersättning i pengar eller i någonting annat. (I princip kan ersättning även räknas i en middag, några drinkar och en taxiresa.)

Beklämmande att vi skall ha en sådan lag i Sverige. Anledningen till att Paulina Neuding skriver om sexköpslagen i sin kolumn är för att Beatrice Ask bestämt sig för att det är dags att likställa sexköp, som kan bestå av en drink, med grov misshandel och vållande till annans död om det finns ”förnedrande inslag”. Paulina kritiserar detta med följande fråga.

Hör köp av sex från en samtyckande vuxen människa verkligen hemma bland de allvarligare brotten i svensk rätt?

Mycket bra kritik får jag säga. Hon skriver också att utredningen som Ask baserar höjningen av straffet på inte har någon vetenskaplig grund och kommer det ett självklart påstående som vilken person som helst borde komma fram till: ”Vi vet alltså inte om sexköpslagen haft avsedd effekt förrän den har blivit föremål för en seriös utredning.”

Kom igen Ask, du har gjort bort dig tillräckligt nu! Skärpning. Avgå!

Tack Paulina Neuding. Du gör ett eminent jobb!

Jag kräver stränga straff!

Ja, så har det äntligen framkommit. En kvinna erkänner sitt misstag och erkänner sig skyldig till att vittna falskt mot sin man. Jag argumenterade med Erika Karlénius, ledarskribent på tidningen UppsalaDemokraten, angående bland annat våldtäkter och falska anklagelser, läs mitt inlägg och diskussionen kring detta här. Hon skrev bland annat följande då.

Visst finns det denna typen av fall där det rör sig om falska anklagelser, och jag ogillar dem lika mycket som jag ogillar våldtäktsmän, men debatten måste få riktiga proportioner. Siffran över denna typ av falskanmälningar är försvinnande liten, men ändå tycker du att det är mer relevant att diskutera än själva problemet i sig?

Jag tänker börja med att, trotts att jag inte vet varför jag behöver det, förklara att jag är äcklad och vill straffa våldtäktsmän lika hårt som vem som! Våldtäkt är inte något jag uppmuntrar och männen och kvinnorna som gör detta ska sättas dit och personerna som blir utsatta för detta ska självklart få någon form av upprättelse för det. Nog om det! Vad jag fokuserar på i mitt inlägg är själva rättssäkerheten i våldtäktsmål. Något som inte fokuseras på så mycket utanför mansrörelsen direkt. Och detta är inte relevant att diskutera för att?

Tillbaka till artikeln. Hon skriver ganska så ingående om hur hon kunde få sympati från polisen, hur polisen när de grep mannen utgick från att det var han som var den som misshandlade och inte tvärtom och att manen blev fälld bara på kvinnans trovärdighet och som hon själv skriver om detta.

Hade en opartisk förundersökning som åklagare enligt lag är skyldiga att göra, åklagare har en utredningsskyldighet och en särskild objektivitetsplikt enligt 23 kap. 4 § rättegångsbalken (RB), gjorts hade man kommit fram till att förhållandena var på annat vis än det jag beskrivit, således hade förundersökning lagts ner.

Jag vill dra detta ett steg längre. Jag tycker kvinnan i detta fallet skulle straffats med ett minst lika hårt straff som det hon försökte, och lyckades, få in sin sambo på. Det måste finnas någon form av proportion och jag lägger mig personligen där. Men, då ska det också bevisas att kvinnan ljuger. Det skall ligga lika mycket bevisbörda på att bevisa misshandeln som att bevisa uppsåtet med den falska anmälan. Och med bevisningen här menar jag bevisningen enligt min definition, inte den lösa som våra domstolar har där allt som krävs är en kvinnas ord.

Författaren citerar advokaten Pelle Svensson och jag tänkte här eka vidare hans ord som avslutning.

”När svenska domstolar dömer mannen till långa fängelsestraff enbart på kvinnans trovärdighet skriver de också in i domskälen att något beaktansvärt motiv för att ljuga inte finns. Detta är helt otroligt när anmälan/brottspåståendet sker i samband med en separation, som ofta i sig inrymmer sviken kärlek, svikna löften, umgängesrätt/vårdnad till barn, underhållsbidrag och delning av boet. Problematiken utvecklar professor Anna Christensen så här: ”Relationerna inom en familj kan bli så hatfyllda, så egendomliga och så förvridna att man inte skyr några medel för att skada varandra eller förlorar förmågan att skilja mellan den yttre och den inre verkligheten.” Hon säger vidare att fall där kvinna ljuger inte är vanliga, men de finns.

Genom att döma enbart på trovärdighetsfrågan har våra domstolar förlorat möjligheten att sortera ut de fall där kvinnan av hämndmotiv ljuger och därmed en oskyldig döms. De fällande domarna är så utmanande att det till och med står i domskälen att mannen döms enbart på trovärdighetsfrågan.
Oftast står det också att frånvaron av medicinska fynd inte motsäger kvinnans berättelse enär läkning har hunnit att ske på grund av den tid som förflutit sedan brottet begicks. Här läggs då bevisbördan på mannen. Hur skall en man kunna bevisa att han inte gjort det som påstås? Ta fram bevis om något som aldrig har hänt?”

Semlor för flickor på dagis

Idag finns mycket att kritisera, men jag tänkte i detta inlägg fokusera på Gotland och Högbyskolan i Hemse. Detta fritids valte att på internationella kvinnodagen uppmärksamma den på ett väldigt intressant vis. Eftersom det var fettisdagen samtidigt så valde de att ge flickorna var sin semla och pojkarna, ja de fick nöja sig med det vanliga: knäckebröd och mjölk. Så här säger några ur personalen som inte ville kommentera händelsen allt för mycket.

Vi ville göra något speciellt för tjejerna just den här dagen, kvinnodagen, och eftersom det var semmeldag också så fick de semlor, det är inget konstigt med det, menar en fritidsledare.

Och detta.

- Att blåsa upp det här är att göra en höna av en fjäder, säger en annan

Höna av en fjäder? Det är personalen som försöker göra en fjäder av en höna snarare! Jag kan ta och göra en gissning här, på internationella mansdagen den 19e november förra året, som var en fredag, gjordes inget liknande på detta dagis. Men om det gjordes så är jag högst intresserad av att veta vad som gjordes! Jag håller mig här från att skriva svordomar, könsord och andra nedvärderande ting för att jag vill försöka ses som en så sansad person som möjligt. Men här är det [riktigt] (byt ut mot valfri svordom) svårt att inte bli upprörd.

Rektorn på skolan ser i alla fall lite fel i det. Detta är ju kul, tror jag. Men tidningen skriver att Viktor och Emil inte alls är sugna på att gå tillbaka till dagis och deras mor har valt att låta dem slippa denna psykiska terror.

Detta chockar mig inte. Inte det minsta. Det var en tidsfråga innan man aktivt skulle börja mobba barnen och inte bara passivt beskylla dem för patriarkala strukturer eller straffa dem med sämre betyg. Att pojkar inte känner sig välkomna i skolan anser jag är den största anledningen till att de inte presterar bra, efter den kommer avsaknaden av manliga lärare och efter den kommer avsaknaden av en miljö där de tillåts att få vara pojkar. Alla dessa är dock djupt sammanflätade och för att få upp den ena flätan krävs det att man öppnar upp de andra också.

Avsked är vad jag förespråkar  för samtliga fritidsledare som varit med i denna mobbning av pojkar. Vi skulle aldrig tolerera ett liknande beteende från vuxna mot flickor!

Manhood Criminalized

Det handlar om USA, men nog går detta att applicera på Sverige. En intressant grej tar hon verkligen upp: vart kan män vända sig för att få vara män idag? Vi har intrenet än så länge men det vet jag att vissa feminister vill ”rätta till”. Varför finns det inte fler klubbar som exkluderar kvinnor t ex? Finns ju hur mycket som hellst som exkluderar män.

Könssegregerad skola, igen…

På tal om mitt föregående inlägg tänkte jag här göra ett kortare. Det är ett inslag från USA där en skola valt att separera på könen i olika klassrum och de kunde se ett stort lyft bland elevernas betyg hos den stora massan. Se hela inslaget här.

Könssegregering

För er som följt denna bloggen ett tag vet ni nu att jag är mycket aktiv med att kämpa för pojkars rätt till en bra skolgång. I denna kampen lägger jag också rätten till en skolgång fri från det andra könet. Detta då det kan vara väldigt störande för både pojkar och flickor med motsatta könet och för att jag är övertygad om att könsskillnader förstärks i samkönade miljöer.

Ni nya som läser: nej, jag är inte någon galen genusvetare. Jag vill inte radera ut pojkar och flickor. För att vara trygg överallt måste man känna sig hemma någonstans. Detta misslyckas skolan med idag och får förvirrade pojkar som inte vet bu eller bä. Nej, skolan skall fortfarande låta pojkar vara pojkar och till exempel brottas och liknande. Pojkar, och möjligen flickor också, mår bra av det och bygger starkare band genom sådant beteende. Nej, vad jag vill är att låta pojkar sjunga, måla och skriva på pojkars vis utan att bli tvingade att skriva om känslor och liknande. Vill en pojke det, jättebra, men merparten vill inte och förstår inte hur man gör förens långt senare till skillnad från tjejer som förstår det redan vid 7 års ålder.

Till min poäng med detta inlägg i alla fall. Rubriken ”En kvinnor dag är jättefånigt” fångade min uppmärksamhet. Det handlar om kvinnofolkhögskolan. En folkhögskola som helt genomsyras av ett queerperspektiv och genusvetenskap. En skola jag aldrig skulle vilja sätta min fot inom helt enkelt. Undrar också hur mycket bidrag de får för denna skola får från staten varje år, för jag är ju knappast välkommen och troligast är väl att jag inte heller får starta en skola endast riktad till män heller och förvänta mig statliga bidrag. Men hon sa en sak som jag faktiskt kan hålla med om.

Men på något sätt jobbar vi inte med kön. Alla andra skillnader blir synliga när man tar bort kön

Alla andra skillnader blir synliga när man tar bort kön. Inte likheter utan skillnader.

För övrigt, varje feminist som inte håller med mig om att vi borde tillåta könssegregerade skolor borde ju vara fly förbannad på att denna skola tar från hennes skattepengar! Aldrig hört någon feminist klaga på det dock.

Läs artikeln här.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.