David Holman Män och pojkar är inte ett problem, vi är en tillgång!

Ali Charr-Chellman visar dels intressant statistik över pojkars situation i skolan i USA och visar på vissa intressanta anledningar till detta.

Hon inleder med att säga det jag får upprepa ofta: de flesta pojkar vill vara stereotypa pojkar och de flesta tjejer vill vara stereotypa tjejer, det finns en del som inte är det men de är i minoritet. Det innebär inte att vi ska glömma dessa pojkar och flickor som är i minoritet, men det gör vi inte idag heller, tvärtom. Skolan har som mål att ”motverka stereotypa könsroller” (behöver man upprepa det?).

Charr-Chellman ställer upp tre anledningar till att pojkar inte klarar av skolan idag:

1. Noll tolerans mot våld. Än en gång så är detta i USA men vad jag minns så fick man inte gå över en ganska låg nivå med våld i min skola. Jag tror inte vi hade lika stränga regler som de har i USA men det finns vissa saker som stämmer överrens är jag övertygad om och jag skulle gärna se en studie på detta.

Hon säger att man inte får skriva om våld ens. Och även här är jag villig att hålla med. Det var inte det att (som jag minns det) man inte fick skriva om det, men man uppmuntrades att inte göra det. Än en gång skulle jag vilja ha en studie på detta gjort i Sverige.

2. Hon tar upp problemet med att det finns få manliga lärare i skolan. Ett problem vi absolut har i Sverige. Det finns inga manliga förebilder i skolan längre, pojkar vet inte att de får vara smarta när de bara ser kvinnor överallt. Hon pratar även om att män (och lärarinnor med söner) kan ge en förståelse av pojkar som kvinnor inte kan (”konversationen ändras baserat på vem som sitter vid bordet” säger hon mer precist).

3. Dagis är det gamla lågstadiet. Detta är mycket sant. Redan när jag gick i skolan märkte jag detta. Lekis blev ”nollan” där man skulle lära sig skriva och läsa, vi kryper längre och längre ner i åldrarna. Vad får pojkar för meddelande? ”Gör vad din lärare ber dig om hela tiden” vilket innebär att de ska sitta stilla, vara tysta, fokusera… Var en tjej. Inte direkt påpekar Charr-Chellman, men indirekt. Och detta är något jag själv minns att jag upplevt

Se hela videon, den är grymt bra och kan nog ge lite av ett underlag för studier även här i Sverige tror jag, om nu inte det genusindustriellakomplexet fortsätter tuta i oss att det inte finns några biologiska skillnader det vill säga.

Tack för tipset Pelle Billing, läs hans inlägg här.